Aldrig mer av Sophie Hannah

"Ett fantastiskt psykologiskt mysterium". Så står det på framsidan av denna bok. Ok, fantastiskt- nej, ett sådant ord skulle jag aldrig använda mig av i samma veva som jag pratar om Aldrig mer. Psykologiskt- ja, det är en psykologisk utmaning att läsa ut hela boken.. Mysterium- nej, gäsp!

Det låter dock lovande när man läser baksidetexten. Sally är lyckligt gift, har fina barn, ett bra jobb och ett vackert hus. En dag tittar hon på Tv med sin man när hon får höra namnet Mark Bretherick nämnas. Sally sätter kaffet i vrångstrupen (nej, så står det kanske inte, men det kunde gjort) och läsaren får ganska snabbt veta att Sally och denne Mark har haft en het romans. Problemet är inte romansen utan att fotot som visas på Tv inte är ett foto på Mark. Eller...?

Låter spännande va? Glöm det! Sally är en helt hopplös person och i styckena där hon ska ha "dåligt samvete" för sin romans känner jag bara att hon får fan skylla sig själv som trasslade till det. Lägg till en trädgård med nedgrävda lik, tråkiga poliser (ja, de är alkoholiserade och dricker dåligt automatkaffe) och en man som inte fattar någonting. Nu har du en totalt värdelös roman. Läs inte, vad du än gör! Inte ens om det bara finns denna bok i väntrummet hos tandläkaren. Gör.Det.INTE!!

Bild och rec.ex från BraBöcker