Mary, Mary av Julie Parsons

Det är en het sommarkväll i Dublin. En orolig mamma ringer till polisen och anmäler att hennes 20-åriga dotter är försvunnen. En vecka senare har oron stegrats till hysteri. Då gör en gammal man som rastar sin hund nere vid floden ett fasansfullt fynd. Nu startar jakten på den som våldtagit, skändat och dödat den unga Mary.
   Kriminalinspektör McLoughlin leder mordutredningen. Länge famlar han och hans medarbetare i blindo; Marys mördare har skickligt undvikit att lämna några spår efter sig. McLoughlin koncentrerar spaningarna till den mördades mor, Margaret, för att därigenom komma närmare gåtans lösning. Snart inser han att intresset för henne har blivit mer än yrkesmässigt.
   Finns det någon tröst? Kan det någonsin bli som förut? Finns det någon lindring i hämnden? De frågorna ställer sig Margaret, samtidigt som rättegången mot Marys mördare drar igång.


Jag förstår inte vad Parsons vill. Vill hon att jag ska känna sympati för Margaret, att jag ska tycka synd om Mary, känna för McLoughlin eller ska jag hejja på mördaren? Jag fattar ingenting!
Margaret är en sur kvinna och hon beter sig inte alls "hysteriskt" som det står på baksidan. Snarare är hon kall och inåtvänd. Vad är det för mening med det? Jag vill ju lära känna henne men Parsons ger mig inte en chans. Och Mary då? Ja, hon är ju död så där går det ju inte så bra och tyvärr växer det inte heller där fram en bild av henne som person. Hon är bara en död flicka med en konstig mamma.
Men McLoughlin då? Herregud! Kan man bli mer patetisk? På baksidan står det ju att hans känslor för Margaret övergår från yrkesmässiga till personliga. Meh!? Vet ni vad han gör? Han sitter i en bil utanför hennes hus, tjuvtittar, dricker sprit(!) och somnar med huvudet på ratten. Om det är meningen att jag ska tycka om honom och vilja att han ska lyckas i sina flirtförsök har Parsons misslyckats även där. Han är bara patetisk och Margaret vill ju inte ha honom.
Okej. Så till mördaren. Om ni, mot all förmodan, fortfarande vill läsa Mary, Mary så ska jag ju inte vara elak och avslöja hur det går för honom, men jag kan väl säga så mycket som att han också är totalt meningslös.


Sådär ja. Då var den sågningen klar. 


(Boken är lånad på biblioteket.)