Iskall värme

Det är den kallaste vintern i mannaminne och ute på den blåsiga, snötäckta Östgötaslätten hittas en man hängd i ett ensamt träd. Hans frusna kropp är illa tilltyglad. Hela tillvägagångssättet påminner om ett gammalt asablot. Men rör det sig verkligen om ett människooffer? Och varför har någon gett sig på Bollbengan, mannen som hänger i trädet och som alltid varit utstött av resten av samhället? 

Malin Fors ger sig ut på jakt efter mördaren. En jakt som tar henne djupt in i människans kyliga mörker. Hon följs åt av Bollbengans ande som svävar under de kalla stjärnorna och manar på Malin att ta reda på hans historia. 








Jag gillar den här boken skarpt. Mons Kallentoft skriver så otroligt bra och historien är mörk, spännande och intensiv. När solen går ner redan vid 16:00 och temperaturen sällan kryper över noll grader är det lätt att sätta sig in i Malin Fors värld. (Lägg där till att jag har otroligt dålig blodcirkulation i händerna och mina fingrar blir som kalla pinnar om jag läser för länge).
Midvinterblod har allt en bra deckare ska ha enligt min mening. En polis som inte bara är ensamstående mamma utan även har lite problem med både alkohol och kärlek. Till sin hjälp, i utredningen om vad som hänt Bollbengan, har hon den karismatiske och lite udda kollegan Zeke. Lägg  till ett svårlöst mordfall, underbara miljöbeskrivningar, de där konstiga, lite udda typerna, som håller sig utanför samhället och du har en perfekt deckare. Enligt mig ska inte Kallentoft jämföras med Stieg Larsson (som han har gjorts i vissa recenstioner) utan han skriver som ingen annan. Jag gillar speciellt mycket rollen som Bollbengan har fått efter sin död. Han ser allt, hör allt och följer Malin i hennes jakt på vad som hände honom. Jag är glad att jag upptäckte Kallentoft så sent. Alla böckerna i serien om Malin Fors har nämligen redan kommit ut. Jag slipper med andra ord att vänta och vänta på nästa del. Jag tror bestämt att jag börjar på Sommardöden redan ikväll.


Favoritmening: Mellan Maspelösa, Fornåsa och Bankeberg, i slutet på en oplogad väg bara täckt av ett tunt snötäcke, står ett ensamt träd, likt det jag hängde i.