Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg. Jag minns när jag läste den serien. Jag var fast i timmar och helt okontaktbar. Hela min värld bestod av Karl-Oscar och Kristina! Böckerna har även fått mig att ödmjukt böja på nacken när jag står i min egen trädgård och sliter med mina förbaskade lövhögar. Då kan det ibland hända att jag stannar upp och tänker på hur Karl- Oscar och alla andra, verkliga, bönder under 1800-talet slet sig halvt fördärvad på sina magra åkrar. Det får en att låta bli att gnälla så mycket. Det får mig att räffsa vidare och vara tacksam för att jag inte behöver flytta till ett okänt land för att få det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Din kommentar betyder mycket för mig. Tack!