Det blödande (tråkiga) hjärtat

Om Philippa Penhow inte hade gått till Bleeding Heart Square den januaridagen skulle du, och kanske alla andra också, ha levt lyckliga i alla sina dagar 

London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamma man för att starta ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square. Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som försvann för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar området? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig? 

Tänk er en muffins. En nybakad muffins. Mmm, vad gott det ska bli! Utsidan är alldeles gyllenbrun och näsan fylls av en underbar doft. Men så biter du i den och upptäcker att den är döbakad. Det ser ju ut som en muffins, luktar som en muffins, men det smakar vedervärdigt. Lite så är det med denna boken också. Både omslaget och baksidetexten gör mig helt sprallig och jag känner att det är en bok som jag bara måste läsa! Men ärligt talat blir jag väldigt besviken. Kanske hade jag för höga förväntningar? Jag känner att historien aldrig riktigt tar fart och karaktärerna i boken får jag igen känsla för. Det skulle kunna bli så otroligt mycket bättre.

Helt värdelös är den absolut inte och jag kan egentligen inte sätta fingret på exakt vad det är som misslyckas. Den skulle nog inte varit längre och inte heller kortare. Kanske är jag för kräsen?