lördag 29 januari 2011

Att låna ut eller inte låna ut...

I torsdags, efter att jag hade läst om Helena Henschens bortgång, kände jag ett starkt behov av att fysiskt ta i I skuggan av ett brott. Jag vet inte riktigt varför men känslan var påträngande så jag började leta efter den i mina hyllor. Pulsen ökar lite...Nog för att mina böcker står lite huller om buller, men det är faktiskt organiserat kaos och jag vet alltid exakt vilken plats olika böcker har. Men nu står jag där och letar och letar. Jag kan inte hitta den! En tanke slår mig: har jag sett den sen jag flyttade hit? (Vi flyttade till hus för lite mer än ett år sedan) Nej det har jag nog inte. Panik! Hjärtat bankar. Var kan den vara? Jag går ut i förrådet och rotar i flyttkartonger som av någon anledning inte blivit helt uppackade. Inte där heller. Jag tar ett djupt andetag, gör en snabb överläggning i huvudet och kommer fram till det fasansfulla: jag har lånat ut den till en person som jag aldrig kommer att träffa igen (en före detta arbetskamrat)! Ve och fasa!! Hur kunde jag vara så dum och korkad? Samtidigt vet jag att det inte är första gången det händer. Jag blir alltid så exalterad när jag upptäcker att jag kanske kan hjälpa en annan människa att få en underbar läsupplevelse, genom att låna ut en av min böcker. Mitt dumma nöt! Jaha, det är ju bara att köpa en ny, men det känns alltid lika förargligt. (Jag har köpt Den vidunderliga kärlekens historia fyra gånger) Från och med nu är det stopp! Jag ska aldrig mer låna ut en bok! Eller okej då. Men då ska det bara vara till mina närmaste vänner och så ska jag införskaffa ett litet block där jag skriver upp alla! Om det är någon (i detta fallet till exempel en arbetskamrat) som vill låna någon av mig så ska jag ta ut en liten depositionsavgift så att jag säkert får tillbaka den. Låter som en affärsidé. Var har jag hört det förr? =)





3 kommentarer:

  1. Hej gumman,det är väl inte jag som har den iallafall?? Och visst ska vi ses??
    ..är det samma person som har min bok??
    Fan vad man har blivit av med många genom åren..var du tvungen att påminna mig? ;-)
    Kram
    Camilla

    SvaraRadera
  2. Hej vännen! Nej, det är inte du som har den =) Det är en tjej som jobbade där långt efter du hade slutat. Jag har inte ens vågat tänka på hur många böcker man aldrig kommer att få se igen. Suck!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Här kommer jag inklampandes och kommer framstå som en egoistisk.... någonting fult... Jag har faktiskt slutat låna ut böcker. Man får ju aldrig tillbaka dom, och så måste man fråga och tjata för att få tillbaka den, nej, om det handlar om en nära vän brukar jag i stället göra så att jag köper boken till honom/henne. (I pocket då... jag måste ju ha råd att köpa böcker till mig själv också;))

    SvaraRadera

Din kommentar betyder mycket för mig. Tack!