I all sin enkelhet.

Kära Mr. Holmes!

Det var så längesedan vi sågs och hördes, hoppas du kan förlåta mig. Tre, fyra år måste ha förflutit sen sist men jag har ofta tänkt på dig. Idag fick jag äntligen möta dig igen i En studie i rött och som jag njöt. Jag har saknat din arrogans, din tobaksdoft och din krökta näsa. Och som jag älskar hur du sätter Mr. Lestrade och Mr. Gregson på plats! Så elegant och klipsk du är min kära, efterlängtade vän.
En studie i rött måste vara ett av dina bästa fall och jag njöt av varje sekund jag fick spendera med dig. Och om jag får så avslutar jag gärna detta enkla brev med att citera dig.

"Jag vet mycket väl att jag skulle kunna göra mitt namn berömt. Och det finns ingen nu levande människa och har aldrig funnits någon som ägnat sådana studier och så mycket naturbegåvning åt lösandet av kriminalproblem som jag."

Är det inte sant så säg!

Din, förevigt, tillgivna S

Älsklingen är tillbaka.

Det kanske inte är så dåligt ändå. Det där med att jag mest glor på TV mellan mina studiepass. På lördag startar nämligen den nya säsongen av Sherlock Holmes. Som jag har längtat!

Aldrig mer av Sophie Hannah

"Ett fantastiskt psykologiskt mysterium". Så står det på framsidan av denna bok. Ok, fantastiskt- nej, ett sådant ord skulle jag aldrig använda mig av i samma veva som jag pratar om Aldrig mer. Psykologiskt- ja, det är en psykologisk utmaning att läsa ut hela boken.. Mysterium- nej, gäsp!

Det låter dock lovande när man läser baksidetexten. Sally är lyckligt gift, har fina barn, ett bra jobb och ett vackert hus. En dag tittar hon på Tv med sin man när hon får höra namnet Mark Bretherick nämnas. Sally sätter kaffet i vrångstrupen (nej, så står det kanske inte, men det kunde gjort) och läsaren får ganska snabbt veta att Sally och denne Mark har haft en het romans. Problemet är inte romansen utan att fotot som visas på Tv inte är ett foto på Mark. Eller...?

Låter spännande va? Glöm det! Sally är en helt hopplös person och i styckena där hon ska ha "dåligt samvete" för sin romans känner jag bara att hon får fan skylla sig själv som trasslade till det. Lägg till en trädgård med nedgrävda lik, tråkiga poliser (ja, de är alkoholiserade och dricker dåligt automatkaffe) och en man som inte fattar någonting. Nu har du en totalt värdelös roman. Läs inte, vad du än gör! Inte ens om det bara finns denna bok i väntrummet hos tandläkaren. Gör.Det.INTE!!

Bild och rec.ex från BraBöcker

Mörk jord av Belinda Bauer

Tolvårige Steven gräver efter lik på Exmoorheden. Varje dag är han där och gräver efter sin morbrors Billys lik. Om han hittar det kanske hans mormor kan sluta stå vid fönstret och vänta på att Billy kommer hem, hans mamma kanske kan ägna honom mer uppmärksamhet och familjen kan kanske bli normal igen.

Arnold Avery, seriemördaren som tog på sig skulden för mordet på Billy 18 år tidigare, sitter i fängelse med ett livstidsstraff hängande kring halsen. En dag får han ett brev. Brevet är från Steven. Kan Arnold kanske berätta för Steven var Billy ligger begravd? Nu börjar en brevväxling som får mycket oanade konsekvenser.

Mörk jord så jäkla ruggig! Vid vissa tillfällen under läsningen måste jag avbryta för att jag mår fysiskt illa. Den är läskig som en spökhistoria samtidigt som det är en sorglig familjehistoria som rullas upp. Stevens desperation och ensamhet är så frustrerande att läsa. Jag vill bara sträcka fram handen, stryka honom över den bleka kinden och säga att allt kommer bli bra. Mörk jord är spännande in i det sista och när den är slut drar jag en djup suck eftersom jag kommer på mig med att ha hållit andan.

Läs. Och gör det nu!

Tack igen till Annika som jag vann boken hos.

Att titta på.

Om ni inte har något annat för er, inte orkar (eller vill) läsa idag så har jag två tips till er.
Klockan 15:00 visar TV4 filmen Clueless. Det är en film, inspelad under 90-talet, som är löst baserat på Jane Austens roman Emma. Jag och min kompis brukade alltid hyra den på söndagar och på den tiden hade jag ingen aning att historien inte var ny.
Så titta på den och när den är slut så kan ni klicka er in på Svtplay. Där kan ni njuta av den BBC producerade miniserien Emma. Den är väldigt fin!

Mrs Dalloway- Virginia Woolf

Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. 

Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp.


Virigina Woolf var en dam långt före sin tid. Hennes sätt att skriva var något helt nytt och annorlunda. Jag förstår det. Tyvärr hjälper det inte. Jag tycker att Mrs Dalloway är helt vansinnigt tråkig. Den handlar om absolut ingenting! I boken får man träffa en hel rad av olika människor som Woolf beskriver så dramatiskt och ingående att jag snabbt förlorar intresset. Det leder ju ingen vart!
Å andra sidan har hon lyckats fånga London, på 1920 talet, helt underbart bra. Det intresserar mig verkligen.
Allt som allt är jag glad att jag lyckats lyssna mig igenom hela boken men det är nog mycket tack vare Agneta Ekmanner. Hon gör en mycket bra inläsning och låter lite sådär busig och glad mest hela tiden. Utan Agneta hade jag nog gett upp läsningen för längesedan, för det här var verkligen ingenting för mig!


(Boken är lånad på biblioteket.)

En dag av David Nicholls

Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig ...

15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. I morgon måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den här dagen om ett år? Och varje år som följer?


Nu då? Vad händer nu? En av de absolut bästa böckerna jag någonsin läst är slut. Det känns så tomt och ensamt. Jag hade räknat med att få umgås med Em och Dex en lite längre stund, men det gick inte. Jag var på biblioteket igår och idag är den utläst. 
Det finns så många vackra ord att skriva om En dag men jag är bara en enkel bokbloggerska och har tyvärr inte så många sådana på lager. Vacker? Hjärtskärande? Underbar? Bäst?
Jag önskar att jag inte hade börjat läsa den riktigt ännu. Önskar nästan att jag hade sparat den. Väntat ett par år. Nu är den slut och jag känner mig vemodig och upprymd på samma gång. En dag är en bok som har berört mig på ett sätt som en bok inte har gjort på många, många år. Den kommer vara med mig länge.
Har du inte läst den så måste du göra det. Nu! Punkt.

Det blödande (tråkiga) hjärtat

Om Philippa Penhow inte hade gått till Bleeding Heart Square den januaridagen skulle du, och kanske alla andra också, ha levt lyckliga i alla sina dagar 

London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamma man för att starta ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square. Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som försvann för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar området? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig? 

Tänk er en muffins. En nybakad muffins. Mmm, vad gott det ska bli! Utsidan är alldeles gyllenbrun och näsan fylls av en underbar doft. Men så biter du i den och upptäcker att den är döbakad. Det ser ju ut som en muffins, luktar som en muffins, men det smakar vedervärdigt. Lite så är det med denna boken också. Både omslaget och baksidetexten gör mig helt sprallig och jag känner att det är en bok som jag bara måste läsa! Men ärligt talat blir jag väldigt besviken. Kanske hade jag för höga förväntningar? Jag känner att historien aldrig riktigt tar fart och karaktärerna i boken får jag igen känsla för. Det skulle kunna bli så otroligt mycket bättre.

Helt värdelös är den absolut inte och jag kan egentligen inte sätta fingret på exakt vad det är som misslyckas. Den skulle nog inte varit längre och inte heller kortare. Kanske är jag för kräsen?