Snygga Vilhelm.

Kolla, kolla, kolla!! Omslagen på nyutgåvorna av Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit är så snygga.
 Ögonen tåras!

Blurb!

Igår var jag i bokhandeln och hittade denna trevliga blurb.

Hurra för mig och hurra för fina Frida och hennes fantastiska debutroman.
(Ser ni att jag står under Calliope? Ännu en anledning till att malla upp sig lite.)

En bild med tusen ord.

Jag kommer nog dö av kärlek till Det sista testamentet. 

Twitterrecension #2

Jag har ju inte sådär kvick på att recensera nu för tiden så vi kör på en till twitterrecension.

Handling på 140 tecken:  Vi möter Beatrice i 1880-talets Stockholm. Intriger och himlastormande känslor. Adelsmannen Seth är en motpol men även en farlig magnet.

Omdöme på 140 tecken:  Välskrivet, vackert och vansinnigt beroendeframkallande läsning! Beatrice är härligt charmerande. Längtar redan efter mer från Ahrnstedt.

Måndagspepp!

Lingonhjärta kommer som en räddande ängel med denna trevliga mini-enkät. Precis vad som behövdes en trist och mulen Måndag.

Vad läser du just nu?
Jag läser en hel drös. Det sista testamentet, Game of Thrones, Niceville och Nattvandraren.


Vilken bok upptar dina tankar mest nu?
Jag måste säga Det sista testamentet. Jag visste sen innan att jag gillade Frey men denna bok är något i hästväg!

Vilken bok ser du fram emot mest att läsa just nu?
Jag var en sväng på bibblan innan idag och lånade på mig ett gäng ljudböcker. Har precis laddat spelaren med De tio härskarna. Tyvärr verkar den inte ha fått så bra kritik, men det skiter jag i.

Vilken utgivning är du mest peppad på just nu?
The mountain shadow!! Fortsättningen på Shantaram. Pepp, pepp, pepp!!


Vilken bok blir ditt nästa köp?
Antingen blir det Vallgrens nya: Havsmannen eller så lyxar jag till det med dyrgripen True norwegian black metal.

För den modige.

Om en vecka gästas Stockholm av en av mina absoluta favoriter: James Frey. Han är där i syftet att lansera sin nya bok "Det sista testamentet". Hade jag haft lite närmare till huvudstaden är chansen stor att jag hade stått utanför hans hotell med rosig kinder och autografblocket i högsta hugg. Eller...vem försöker jag egentligen lura. Det finns inte en chans i hela livet att jag skulle våga prata med honom! Sånt är på tok för stort för mig.
När jag träffade Ronnie James Dio (RIP) för ett antal år sedan var allt jag lyckades klämma "I like your music". Bah! Det säger ju ganska mycket om min nivå när det gäller artister/kända personer jag beundrar. (Snyggt skryt jag lyckades få med där va?)
Åter till James Frey. Vad jag skulle komma fram till med det här inlägget var att oavsett om man har en bokblogg eller inte kan man få chansen att intervjua honom och få  intervjun publicerad på sin blogg. Så om du törs tycker jag du ska kika in på Boktipsets sida.
Hälsa från mig!

P.s En annan anledning till att jag inte vågar vara med är att man ska motivera varför man ska få intervjua honom. Min motivering hade varit "asså, typ, jag lixom tycker han är den bästa författaren i hela världen. Ja, jag lovar jag är nästan 30 och vid mina sinnes fulla bruk." D.s

Kärlek.

Lyckan är att öppna brevlådan och upptäcka detta paket!

Morgonen hon försvann av Linwood Barclay. (med lite spoilervarning)

Tims dotter Syd försvinner plötsligt en dag. Hon kommer inte hem från jobbet på hotellet som hon brukar och Tim åker dit för att leta efter henne. När han frågar efter henne är det ingen som känner till henne och det verkar som om hon aldrig har jobbat på hotellet. Vad har hänt med Syd och varför är det inte någon som känns vid henne på hotellet?

Jag har tidigare läst, och tokälskat, Utan ett ord av Barclay. Min beundran för honom sänktes dock när jag läste Alltför nära och nu med Morgonen hon försvann har han trillat ner i en avgrund så djup att jag inte vet om jag vill att han ska ta sig upp.

Morgonen hon försvann är en enda röra av poliser, före detta fruars nya, idioter, till sambos, snabba biljakter, pistolviftande och osympatiska pappor som letar efter sina barn. Om någon hade sagt att det jag nu läser är manuset  till en film hade jag kunnat godta det, men som roman blir det bara pinsamt. Pappa Tim är så jävla dum i huvudet och han känns inte ett dugg mänsklig. Han gör hela tiden saker som ska vara "coola" men som läsare får de bara honom att verka omänsklig. Allvarligt, han skiter i att ringa polisen när han hittar sin före detta flickvän skjuten! Att Barclay sen skriver och beskriver hela boken som om "detta kunde faktiskt ha hänt" är bara löjeväckande. Ett tag tänker jag att Syd kanske har blivit bortrövad av rymdvarelser, för i Barclays värld kanske detta är troligt?

Tur att det var halva reapriset på bokfan! Den är inte värd mer än 30 spänn.

Lite om Kafka på stranden.

Varför är du sååå seeeg!? Kan det hända något nån gång då! Har jag missat något? Alla ääälskar ju författaren med det japanska namnet som jag kan stava till men inte uttala och därför inte tänker skriva ner just nu för att jag är sur.
Läser ungefär tre sidor i stöten sen faller ögonen ihop. Ska det fortsätta på det här sättet är det lika troligt att jag läser ut boken som att Guns n´roses återförenas.

Charlotte Hassel av Frida Skybäck

När denna bok damp ned i brevlådan för ett par veckor sedan blev jag väldigt glad. 1700-tal, Stockholm, kärlek, intriger och politiska rävspel - kan det bli bättre? Ni som har följt bloggen ett tag vet att min läslust inte är på topp så därför blev jag lite orolig att boken skulle ta flera månader att läsa. Men icke! Tre kvällar var allt som behövdes.

Charlotte Hassel handlar om just kvinnan Charlotte Hassel. År 1758 är Charlotte 16 år, upp över öronen förälskad och hemligt förlovad med Axel Gyllenstierna. En fruktansvärd händelse gör dock att Charlotte måste fly landet hals över huvud. År 1777 bor Charlotte i England, är en stark kvinna och har ett bra liv på ett fint gods. Hon nås av beskedet att en familjeangelägenhet kräver hennes närvaro i Sverige. Med hjärtat i halsgropen gör hon den långa resan tillbaka till sitt hemland och sin ännu inte glömda Axel.

Frida Skybäck skriver med ett otroligt driv och det är inte konstigt att det bara tog tre kvällar för denna läströtta människa att läsa ut den. Hade jag varit vid mina sinnens fulla bruk hade denna bok lästs ut på en kväll.
   Jag älskar verkligen Fridas miljöbeskrivingar och det märks att hon har lagt ner stora resurser för att få det så trovärdigt som möjligt. Här finns frasande kjolar, leriga gator, hårt åtdragna korsetter och män med stångpiskor. Mums! Och jag gillar verkligen Charlotte också. Hon är som en häftig blandning mellan en marängbakelse och en ninja. Hon är en riktigt bra karaktär och jag hade gärna träffat henne i fler böcker.

Ett litet P.S vill jag lägga till. Om du läser boken på bussen (vilket jag gjorde) kan du ju alltid varna dina medresenärer som tjuvläser om de otroligt detaljerade kärleksscenerna. Här går det riktigt hett till och jag rodnande både en och två gånger.

Bild och rec.ex från Frank förlag.

Det där stora priset.

Jag förstår att det är viktigt för många och att det just nu är extra stort eftersom det är en svensk författare som får ta emot priset. Dock ligger mitt enda "äntligen-jubel" i att jag känner igen namnet för ovanlighetens skull. Tycker det är lite tramsigt med nobelpriset. Så det så!

Sankta Psyko av Johan Theorin

Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskollärare. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken.
   Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sankta Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp - och kom tillbaka med ett barn för lite.

Ja, nej, ja, nej...nja. Lite så känns det efter att jag har läst ut Sankta Psyko. Theorins påbörjade Ölandskvartett (som än så länge innehåller Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) tillhör mina favoriter bland den svenska litteraturen. I jämförelse med dessa böcker tycker jag att Sankta Psyko faller ganska platt. Inte riktigt lika platt som en pannkaka, men möjligt som en frisbee.

Sankta Psyko är absolut ingen dålig bok, men jag tycker inte riktigt att storyn håller. Början är nagelbitarbra men mot slutet blir det mest rörigt och många av trådarna får ett lite för hastigt. Det känns helt enkelt inte så genomarbetat Dock är personregistret väldigt intressant och jag vill väldigt lära känna och veta mer om Jan. (En ny kvartett kanske, Theorin?)

Märker nu att denna recension är ganska snurrig och jag vet helt enkelt hur jag ska uttrycka mig. Egentligen är det nog ganska enkelt: jag saknar Öland, naturbeskrivningarna och de smått övernaturliga inslagen. Samtidigt ser jag framemot fler böcker av Therorin som inte utspelar sig på ön. Helt enkelt för att se hur långt han kan komma i sitt författarskap. Äh, nu blev det snurrigt igen. Det lättaste blir nog om ni läser den själv och bildar er en egen uppfattning.

(Jag gillar dock både titeln och designen på boken. Riktigt ruggiga båda två.)

Massor av ord har också läst.

Att titta på.

Imorgon får ni bänkar er i Tv-soffan. Klockan 20:00 och kanalen är SVT2. Veckans ämne ligger mig varmt om hjärtat: "Rock i bokform". Programmet gästas bland annat av Howlin´Pelle Almqvist från The Hives och Ika Johannesson som är aktuell som en av författarna till Blod Eld Död.
Klicka HÄR för att läsa mer om programmet.

Blod Eld Död av Ika Johannesson och Jon Klingberg

Året är 2010 och blackmetal bandet Watain har fått en grammy för bästa hårdrocksgrupp. Helt plötsligt öppnas denna musikgenre upp för en betydligt större publik och blackmetal finns inte bara på små, obskyra undergroundklubbar runt om i landet. Vad hände? Och var började allt? Vilket var det första bandet i Sverige att spela in en metal skiva och är alla verkligen satanister?

Jag minns när kyrkor runt om i Norge började brinna. Jag minns att jag, som liten flicka, undrade vem det var som satte eld och varför de gjorde det. Inte trodde jag att jag mer än 20 år senare skulle sitta och recensera en bok som tar upp just detta ämne. Min kärlek till hårdrock och metal behöver vi inte gå djupare in på just nu, ni behöver bara veta att jag andas och lever för denna musikstil.

Sju år. Så lång tid tog det för Ika Johannesson och Jon Klingberg att samla in material och skriva Blod Eld Död. Det är vad jag kallar gediget arbete och det märks även i boken. Detta är verkligen en guldgruva! I kapitel av blandad längd går författarna in på ämnen som satanism, skillnaden mellan death- och blackmetal, varför självskadebeteende är ganska vanligt förekommande inom denna musikgenre och hur det är att vara kvinna och hänge sig åt blackmetal. Intervjuerna med bland annat Jon Nödtveidt, Erik Danielsson från Watain och Niklas Kvarforth är enormt bra och som läsare kan du känna dig trygg i att Ika och Jon vet vad för frågor som ska ställas.

Intervjun med Quorthons (sångare i Bathory som gick bort 2004) pappa rörde mig till tårar. Jag antar att det inte är meningen att man ska gråta när man läser en bok om den svenska metalhistorien, men jag kunde inte låta bli! Den är så rak, ärlig och totalt utelämnande. Ännu en eloge till Ika och Jon!

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om denna bok, men känner att jag måste sluta någonstans. Så jag avslutar med att säga att om jag var ekonomiskt kapabel skulle jag köpt ett ex av denna bok till alla mina vänner och tvingat dem att läsa den.  Lyssnar du inte på metal? Skit i det! Blod Eld Död är ett stycke svensk musikhistoria som ingen får missa!!

(Kolla även in författarnas grymma blogg!)

Upprörande läsning!

I romanen Glas och aska är året 1919 och läsaren kan ta del av följande meningar (jag citerar) Och som en krigstrött Scarlett O`Hara sa hon högt för sig själv: "I morgon...jag ska tänka på allt det här imorgon." (Slut citat.)

Det är inga konstiga meningar, de är inte felformulerade och vid första anblick verkar allt helt normalt. Ändå är det helt fel. Som de flesta vet är Scarlett O´Hara en karaktär i Borta med vinden. Inget konstigt med det. Nu till det felaktiga i kråksången: Borta med vinden skrev 1936. Jag upprepar, 1936. Detta betyder alltså att Lili (huvudkaraktären som yttrade ovanstående mening i Glas och aska) omöjligt kan citera Scarlett!

Jag tycker absolut att en författare ska få finkulera ihop sin egen sanning. Självklart! Men när resten av romanen "utger" sig för att vara någorlunda historiskt korrekt hajjar jag till när jag läser ovanstående meningar. Bland annat har Ann Syréhn Tomasevic (författarinnan) lyckats få med att Adolf Hitler svassade runt i Wien i början av 1900-talet och försökte sälja sina tavlor. Detta är ju historiskt korrekt, så jag förstår inte varför hon låter sin karatär citera något som inte går att citera än på 17 år.

Det kanske är jag som är nördig och lite halvtramsig, men jag tänker faktiskt inte fortsätta min läsning av Glas och aska. Så det så!

Från hembygden.

I dagens lokaltidning läste jag att Anders Roslund och Börge Hellström har tilldelats International Dagger Award för romanen Tre sekunder. Roslund är bördig från Kristianstad och det känns ju extra fint =)

Läs mer om Roslund/Hellström HÄR
Läs mer om Tre sekunder HÄR

Har du inte läst några av dessa herrarnas böcker tycker jag absolut att du ska göra det. De är mycket spännande och välskrivna.

I brevlådan!

Igår hittade jag ett paket i brevlådan. Det var boken som jag vann i en utlottning hos Swedishzombie. Jippie! Det första min make gjorde var att norpa med sig den till jobbet (han är borta en vecka) sen sa min zombiefrälsta syster att det var hennes tur efter honom. Får se när det bli min tur =)

Jag har inte riktigt lyckats lista ut han har kunnat skriva hälsningen på svenska, men det finns ju Google så det är väl ingen konst.

Helt klart bäst!

Det absolut coolaste på nätet just nu kan du hitta på swedishzombie. Han har på något sätt lyckats få Robert Swartwood att skriva en novell som publiceras på just swedishzombie. Hur jäkla häftigt är inte det!?

Klicka HÄR och njut av denna novell. Helt gratis!

En underbar Skåning.

Idag fyller Hasse Alfredsson 80 år och jag hoppas det inte har undgått någon. Mitt Alfredsson tips är att lyssna på hans inläsning av Bombi Bitt och jag. Den är helt makalöst bra och jag brukar lyssna på den varje sommar.

Mrs Dalloway- Virginia Woolf

Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. 

Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp.


Virigina Woolf var en dam långt före sin tid. Hennes sätt att skriva var något helt nytt och annorlunda. Jag förstår det. Tyvärr hjälper det inte. Jag tycker att Mrs Dalloway är helt vansinnigt tråkig. Den handlar om absolut ingenting! I boken får man träffa en hel rad av olika människor som Woolf beskriver så dramatiskt och ingående att jag snabbt förlorar intresset. Det leder ju ingen vart!
Å andra sidan har hon lyckats fånga London, på 1920 talet, helt underbart bra. Det intresserar mig verkligen.
Allt som allt är jag glad att jag lyckats lyssna mig igenom hela boken men det är nog mycket tack vare Agneta Ekmanner. Hon gör en mycket bra inläsning och låter lite sådär busig och glad mest hela tiden. Utan Agneta hade jag nog gett upp läsningen för längesedan, för det här var verkligen ingenting för mig!


(Boken är lånad på biblioteket.)