söndag 15 maj 2011
Med gråten i näven och väska i halsen.
Ja, det är bara att erkänna det: jag har legat och gråtit den senaste timmen. Anledningen är Vi, de drunknade. Den är så vackert skriven att det kniper i mitt lättrörda hjärta. Tårarna strömmar, snoret rinner och mina läppar smakar salt. Den har mig i sitt våld och jag är nästan förbannad för att jag aldrig läst den tidigare. På återseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad härligt med böcker som griper tag i en!
SvaraRaderaDen här hamnar på min sommarlista. Vackert språk som får en att gråta är nog det jag uppskattar allra mest.
SvaraRaderaEller hur! Än så länge är den helt underbar.
SvaraRaderaJag har hört mycket om den boken, men inte vad någon tyckt om den. Det låter ju verkligen som en gripande bok! Snygg "bokklocka" du har förresten. =)
SvaraRaderaTack =)Ja, jag hade varit och pillat på den ett tag, men inte läst den. Sen fick jag den som tips av en person som gillade Boktjuven och då var jag ju bara tvungen att läsa den.
SvaraRaderaAh, vad harligt att verkligen bli berord av en bok! Tror att jag har den liggandes hemma i sverige...angrar att jag itne tog med den.
SvaraRadera