Brev från en bruten horisont av Calle Brunell

Förlorad till havs skriver William brev och sjösätter på vågorna. I den bohuslänska skärgården inträffar ett mirakel. Historien vindlar sig genom en norrskensnatt i Västerbotten under kriget till kanariefågelskvitter nere i en walesisk kolgruva. Fram till Mika, som funderar på att göra slut. Helst bland folk, för att kunna bevara någon slags värdighet. "Om två veckor, på stormarknaden." Men tidigare generationer hänger över hans axel, och en röd
tråd spänner genom tid och rum, knyter ihop två älskande med varandra.


Jag läste någonstans att när man gråter och tårarna börjar rinna från höger öga, så gråter man av glädje. Börjar tårarna rinna från vänster öga så gråter man av sorg.


Undertiden jag har läst Brev från en bruten horisont har mina tårar strömmat hejdlöst från båda ögonen. Språket är stundtals så vackert att det känns som jag ska gå sönder lite i själen. Här är bara ett, utav många, exempel:

Men trots skrattet hade något gått upp för Angela där ute på piren. Något förlamande. En insikt om att William inte enbart var hennes. Att han hade andra älskarinnor, och av den värsta sorten. De man inte kunde ta på, inte konkurrera med. Vinden, den subban, havet, den slampan. Hon hade sett hans ögon stråla, sett hans leende. Det var första gången hon upplevt honom stråla så och hon hatade det.

Som jag har skrivit tidigare så har böcker som utspelar sig i, under eller kring havet en viss dragningskraft på mig. Calle Brunells bok är inget undantag. Hans sätt att beskriva Willams längtan efter att kasta loss får det att suga i min mage. Jag vill följa med! Jag vill vara där William, Angela och alla de andra personerna är. Ta mig dit nu! 

   Det är inte lätt att hålla tårarna borta när man läser boken. Ena stunden gråter jag av glädje. Glädje för att det finns något så vackert som den kärlek Brunell beskriver. I nästa kapitel tåras mina ögon av sorg. Sorg för att det finns en sådan längtan och så många outtalade meningar.

Om min recension var hälften så vackert skriven som Brev från en bruten horisont är skulle du gråta nu. Men jag antar att du sitter där med ögon torra som sandpapper. Vad väntar du på? Spring (eller klicka) dig genast till närmaste bokaffär och köp! Jag lovar att du inte kommer ångra dig.

Favorit: Hennes hår luktade av hav och flera timmar efter att hon gått kunde en känsla av öppna ytor och god sikt ligga kvar i lägenheten.

(Boken är ett rec.ex från Gilla Böcker.)