onsdag 17 augusti 2011

This is gonna hurt av Nikki Sixx

Few of us have experienced life with the intensity, fury, and reckless abandon of Nikki Sixx, the wild rock star, driven entrepreneur, devoted father, former addict, bestselling author, and gifted photographer. "This Is Gonna Hurt" is part photo, part journal - but all Nikki Sixx. It is a collection of compelling snapshots and stories that capture the rage, love, optimism, darkness,and determination that shape his work.


Först och främst vill jag säga att det kan vara all idé att läsa de andra böckerna två böckerna som har skrivits om/av Nikki Sixx innan du läser denna. Börja med The Dirt, läs sedan The heroin diaries och läs sedan This is gonna hurt. På så sätt kommer du att få en djupare och klarare bild av vem Nikki Sixx är.


Alla har vi väl en bild av Nikki Sixx och Mötley Crue, oavsett om vi har lyssnat på hans musik eller inte. Antingen är han "den där snubben i det där bandet" eller så kanske han är "världens bästa musiker". Vad vet jag? Jag hade en bild av honom innan jag läste The Dirt, The Heroin diaries och This is gonna hurt. Efteråt har jag en helt annan bild. Nikki Sixx är en man som har gått igenom väldigt, väldigt mycket. Från två dödsförklaringar, kändisliv, heroinmissbruk, skilsmässor till att turnera med ett av världens största rockband. Att han var en konstnär och artist visste jag innan jag läste This is gonna hurt, men att han kunde uttrycka sig så vackert genom text och bilder hade jag ingen aning om.


This is gonna hurt är rå, rak, ärlig, vacker och skrämmande. Det är en organiserad röra av dagboksanteckningar, fotografier, filosofiska aspekter och ibland rena anklagelser. Han har så mycket känslor inom sig och de kommer ut i denna boken på ett fulsnyggt sätt. I styckena där han förklara sin kärlek, respekt och beundran för Kat von D rörs jag till tårar. Nikki Sixx budskap i This is gonna hurt är att man ska se det vackra i allt, oavsett hur fult andra tycker att det är. Att man ska vara sig själv hela vägen och aldrig ta någon skit. Jag gillar det och jag hoppas att många ungdomar och vuxna som känner sig utanför, runt om i världen, kan ta hans budskap till sig. Det är en vacker bok och det enda jag har att klaga på (liksom Hyllan gör) är att den luktar faktiskt väldigt illa.


Liksom i de andra böckerna tar musiken stor plats även i denna bok och om du har Spotify rekommenderar jag dig att klicka på denna länken. Då kan du lyssna på skivan som skrevs till boken av Nikki Sixx band Sixx:A.M.


Favorit: For example, once a year People magazine puts out a list of the one hundred most beautiful people. I could hurl at this public display of deception. Makes me sick to think that millions of teenagers and young adults are being lured into believing that some made-up list is the standard for beauty and success.



5 kommentarer:

  1. Intressant. The Dirt tyckte jag var USEL. Har han skrivit den här själv?

    @JonasInde låg i en underhållande men till slut tjatig ordfejd med Nikki på Twitter. Inde lackade ur på att Nikki satt och twittrade pedofilskämt till minderåriga Michael Jackson-fans.

    SvaraRadera
  2. Ja (vad jag vet) så har han skrivit denna själv. Varför tyckte du The Dirt var usel?

    Ang. Twitter så vill han kanske visa sig som en person i boken och så är han egentligen någon annan i verkligheten. Vad fan vet man egentligen?

    SvaraRadera
  3. Jamen visst luktade den illa?! Blä!
    Men innehållet var bra :)

    SvaraRadera
  4. Haha, ja det gjorde den verkligen. Skumt!

    SvaraRadera
  5. Kanske för att jag förväntade mig MER, mer skandaler, mer knarkande, mer stök. Tyckte berättelserna om deras bakgrund, uppväxt osv var ljumma. Inget man inte kunde räkna ut själv utan att behöva köpa & läsa boken. Och sen blev det väl inte särskilt mkt kul skandaler och rock i bandets anekdoter heller. Lite groupies, lite knark & sprit, en pinsam Ozzy. jag vill ha MYCKET mer för att bli nöjd & trodde Mötley skulle komma med mer sånt. Och de citerade låttexterna var pinsamma.

    Ang twitter - Inde var på sätt och vis ganska hopplös själv med det där - är det förvånande att en "bad guy" som Sixx använder elakhet & sjuk humor? Där var han iaf lite av den dekadenta rockstjärna man förväntar sig. Finns gott om youtube-klipp också där han mer eller mindre i onödan lackar ur på unga fans & hoppar ned från scenen för att nita dem. Så ska det vara!

    Såg Motley på Råsunda 1983. Jag är en dinosaur.

    SvaraRadera

Din kommentar betyder mycket för mig. Tack!