onsdag 5 oktober 2011

Sankta Psyko av Johan Theorin

Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskollärare. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken.
   Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sankta Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp - och kom tillbaka med ett barn för lite.

Ja, nej, ja, nej...nja. Lite så känns det efter att jag har läst ut Sankta Psyko. Theorins påbörjade Ölandskvartett (som än så länge innehåller Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) tillhör mina favoriter bland den svenska litteraturen. I jämförelse med dessa böcker tycker jag att Sankta Psyko faller ganska platt. Inte riktigt lika platt som en pannkaka, men möjligt som en frisbee.

Sankta Psyko är absolut ingen dålig bok, men jag tycker inte riktigt att storyn håller. Början är nagelbitarbra men mot slutet blir det mest rörigt och många av trådarna får ett lite för hastigt. Det känns helt enkelt inte så genomarbetat Dock är personregistret väldigt intressant och jag vill väldigt lära känna och veta mer om Jan. (En ny kvartett kanske, Theorin?)

Märker nu att denna recension är ganska snurrig och jag vet helt enkelt hur jag ska uttrycka mig. Egentligen är det nog ganska enkelt: jag saknar Öland, naturbeskrivningarna och de smått övernaturliga inslagen. Samtidigt ser jag framemot fler böcker av Therorin som inte utspelar sig på ön. Helt enkelt för att se hur långt han kan komma i sitt författarskap. Äh, nu blev det snurrigt igen. Det lättaste blir nog om ni läser den själv och bildar er en egen uppfattning.

(Jag gillar dock både titeln och designen på boken. Riktigt ruggiga båda två.)

Massor av ord har också läst.

7 kommentarer:

  1. Vill också veta mer om Jan och en del känns verkligen oavslutat=) Kan hålla med om att vissa trådar löses lite snabbt. Hade även varit intressant att veta mer om barnen.

    SvaraRadera
  2. Johan Theorin har helt klart en berättar talang. Jag misstänker också att han är ganska smart. Jag TROR att han lagt sig i fåran mellan rysmysare och deckare på ett kalkylerande sätt. Och det funkar, även Läckberg kopierade det fort. MEN det blir aldrig riktigt bra. T.ex. vad gäller intriger osv. Deckare publiceras & säljer. Det gör inte svensk skräck. Jag tror att Johan skulle kunna bli så mycket bättre om han släppte deckargrejen. Men kanske skulle han då inte ha blivit utgiven.

    SvaraRadera
  3. Hm. Då väntar jag nog med den boken, har så mycket annat att läsa som jag tror att jag prioriterar!

    SvaraRadera
  4. Fröken S: Ja, barnen hade jag också velat veta mer om. Kan kanske bli en fortsättning där? =)

    Zombie: Hmm, intressant teori. Hade varit spännande om han hade utvecklat sig lite mer. Kanske tagit klivet från att skriva om relationer om och gått mer in på bara skräckbiten.

    Boklusen: Ja,jag tycker du kan vänta med den, men jag tycker samtidigt att du ska läsa den nån gång.

    SvaraRadera
  5. Och jag gillade! Men inte tycker jag att det är så mycket skräck? Mer en känsla av obehag och olust. Jag gillar att han är mer realistisk i denna och köper också slutet (där jag inte alls hade några problem att följa med). Har vi läst samma bok? ;-)

    SvaraRadera
  6. Haha, ja jag tror vi har läst samma bok =) Kul att vi tycker så olika!

    SvaraRadera
  7. nice post dear blogger

    SvaraRadera

Din kommentar betyder mycket för mig. Tack!