Fem dagar senare hittas hon död. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men snart börjar frågetecknen hopa sig. Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå.
Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall. I några veckor i slutet av 1892 höll händelsen på Hotel del Coronado en hel nation trollbunden, och än i dag fascineras hotellets gäster av legenden om den döda kvinnan. På en förtätad och tonsäker prosa, och med en sällsynt förmåga att skildra en svunnen tid, levandegör Jessica Kolterjahn den hemlighetsfulla berättelsen.
Nattfjäril väger 140 gram (ja, jag vägde den) men det är en tung liten bok. När jag läser den kan jag nästan känna den kryddiga, starka och tjocka doften av någon slags parfym. Boken tränger sig in på en trots att språket är så enkelt. Det är kanske fel att använda ordet enkel om Jessica Kolterjahns sätt att skriva men jag kommer inte på ett bättre ord. Trots att boken inte är så tjock så lyckas hon få med så mycket. Stämningen i boken är mystisk, mörk och suggestiv. Nästan surrealistisk. Det är en mycket bra "spökhistoria" Jessica berättar och jag gillar verkligen denna bok skarpt!
Självklart var jag ju tvungen att kolla upp hotellet där boken utspelar sig. Jag googlade runt lite och hittade denna sida. Nu är nästa plan att försöka övertyga maken om att vi måste åka dit!
Favorit: På kvällarna, innan hon kröp ned mellan de svala lakanen, brukade hon ställa sig framför spegeln i sitt rum, luta huvudet bakåt, gapa stort och kika ned i svaljet. För att se om hon kunde få syn på det som fanns inom henne.
(Boken är ett rec. ex från Månpocket)
Det var verkligen en mörk historia!!! Och bra!
SvaraRaderaDen boken är verkligen bra, jag skrev om den igår :) Helt underbar.
SvaraRaderaJa, det är den verkligen. Det är en sådan bok som biter sig fast. Ska gå in och kolla vad skrivit =)
SvaraRadera