En mänsklig(are) Hitler?

Att nämna Adolf Hitler i samma mening som bra, intressant och spännande känns inte ok. Men så är faktiskt fallet nu. Jag har läst Bengt Liljegrens bok Adolf Hitler och den är just ovanstående ord.
Det har skrivits hyllmeter efter hyllmeter om Hitler och 2: världskriget. Jag hade inte läst en enda fram tills nu. På något sätt har jag nog tänkt att om jag inte läser om det är det som om det inte har hänt. Jag vill inte att det ska finnas sådan ondska på vår jord. Men det var dags för mig att plocka upp huvudet ur sanden och lära mig mer.


Jag valde Liljegrens bok eftersom den har beskrivit som "lättläst" och "lättillgänglig".


Att "lära känna" Adolf HItler är svårt men jag tycker Liljegren har gjort ett ofantligt bra jobb. När man läser om Hitlers tuffa år, som utfattig konstnärssjäl, i Wien är det nästan så att man känner med honom. Boken är just lättläst eftersom den inte innehåller några djupgående stycken om de olika slagen under kriget eller olika militärstrategier. Den fokusera på Hitler som privatperson. Han beskrivs genom hela boken som en Dr Jekyll/Mr Hyde person. Det måste han verkligen varit. Hur kan annars en människa beordra utrotning att miljoner människor samtidigt som han håller hov och middagar för sin anställda och deras fruar?
Boken äcklar mig, men det har absolut inte med Bengt Liljegren att göra. Ni förstår nog vad som äcklar och skrämmer mig.
Adolf Hitler ger allt som en nybörjare (jag) inom området kan tänkas behöva. Den har väckt en nyfikenhet hos mig och det tackar jag Bengt Liljeberg för.


Det enda som saknas i boken är en förklaring. Varför? Varför hatade Hitler judar? Varför ville han utrota dem? Liljeberg gör ett mycket bra försök till att förklara, men jag tror att det är en fråga många personer ställer sig men aldrig kommer få svar på.


Favorit: Hitler är en av världshistoriens största förlorare.


(Boken är lånad på biblioteket.)